Out of the blue, into the black...
Nerför gatan där vi gick
finns stegen efter dig kvar,
luften är liksom tyngre.
Minnet av ditt leende
dröjer sig kvar på min näthinna
Minns du klipporna?
där vi stod och tittade ut över sjön.
"En dag ska vi dit igen Ela", sade du
Jag kunde bara le...
Idag önskar jag att det bara kunde ta slut. Ibland försvinner hoppet helt och hållet.
Det blir bara mörkare.
Idag saknar jag dig mer än igår. Igår hade jag sällskap av vänner och kärlek.
Idag är luften som bly och tankarna ihåliga.
Idag omringas jag av tomheten.
Skulle du ta emot mig om jag kommer till dig?
Jag saknar dig pappa.
finns stegen efter dig kvar,
luften är liksom tyngre.
Minnet av ditt leende
dröjer sig kvar på min näthinna
Minns du klipporna?
där vi stod och tittade ut över sjön.
"En dag ska vi dit igen Ela", sade du
Jag kunde bara le...
Idag önskar jag att det bara kunde ta slut. Ibland försvinner hoppet helt och hållet.
Det blir bara mörkare.
Idag saknar jag dig mer än igår. Igår hade jag sällskap av vänner och kärlek.
Idag är luften som bly och tankarna ihåliga.
Idag omringas jag av tomheten.
Skulle du ta emot mig om jag kommer till dig?
Jag saknar dig pappa.
Kommentarer
Postat av: Andreas
Jag tackar. Din text om din pappa kändes också. Vackert verkligen. /Andreas
angbrant.blogg.se
Trackback