thesadeyedlady

För exakt ett år sedan satt jag på pappas altan tillsammans med pappa och M.
Solen stekte och vi åt en underbar frukost med jordgubbar och solmogna smultron. Vi drack kaffe och skrattade i timmar.
Jag visste då inte att jag hade tre dagar kvar med min pappa.
För Tre dagar senare tog han sitt liv.
Detta är en jobbig vecka för mig.
För ett år sedan tillbringade jag min sista vecka tillsammans med pappa.
Och jag minns varje minut. Jag minns varje ord vi sa. Jag minns varje låt vi spelade. Jag minns allt. I minsta detalj.
På något sätt tog jag till mig allt som hände under de dagarna. Som om jag visste vad som skulle hända. Jag kände att något var fel, jag visste hur pappa mådde innerst inne, och jag visste vad han tänkte.
Jag har memorerat allt vi sade i mitt hjärta. Jag kan fortfarande höra hans röst, hur han berättade för mig hur otroligt ledsen han var. Jag kunde inte göra något. Mer än att lyssna, och försöka trösta. Kanske hjälpte det honom lite. Jag vill tro att jag fanns där vid hans sida. Och jag vill tro att han tänkte på mig en sista gång, med kärlek, och som en hjälpande hand, innan han tog det slutgiltiga steget.

Nu vill jag sova. Och hoppas att natten drar ur alla tankar ur mitt huvud. Med hopp om jag vaknar imorgon och allting bara var en mardröm.