Feberyra

Jag är trött.
Och förkylningen tar på kroppen mer än vanligt.
Det rycker i mina rastlösa ben och jag vill helst bara ut i natten. Springa tills jag stupar. Rensa lungorna och tankarna från allt jobbigt och tungt. Fylla lungorna med ren luft, fylla tankarna med ljusa tankar.
Men det får vänta någon dag. Tills feberyran lagt sig en aning.

Trots feber så har det funnits lite kreativitet inom mig under kvällen. Konstnären och poeten inom mig kom nog fram en stund idag. Att skapa något med händerna gör mig lycklig!

Idag satt jag och bläddrade igenom de papper, brev och foton som finns kvar efter pappa, och allt väcker så otroligt mycket känslor och minnen. Det är så jobbigt. Men samtidigt så jävla skönt. I de där plastpåsarna och kartongerna finns han ju fortfarande kvar. Det är bara att röra vid dom så kommer han fram igen. Och det är underbart. Som om han fortfarande fanns här.

Jag vill också ge en liten hälsning till min andra livs kärlek...Herr Hellström. Tack för musiken du gett mig.
Tack för Brännö serenad.


Sprid ut bensinen över solnedgången, riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten, tysta ner musiken
Han kommer aldrig hit igen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0