thesadeyedlady

Jag drömde om pappa härom natten.
Det har jag gjort två gånger sen det hände. Jag önskar att jag kunde få se honom varje natt i mina drömmar. Men hur mycket jag än önskar det, så dyker han inte alltid upp.
Två gånger. Som jag kan komma ihåg iallafall.
Han sprang på en strand...fort sprang han...han ville ut i vattnet. Jag stod lite längre bort. Jag tittade på honom.
Han sprang ut i vattnet och jag sprang efter. Jag ropade och ropade. Jag hörde att han grät. Han stannade och vände sig om och tittade på mig när jag kämpade mot vågorna för att komma ikapp honom.
Jag såg hans ledsna ansikte. Jag bad honom att inte fortsätta. Jag ville ha honom kvar. "Jag orkar inte mer Mikaela", sa han. Du måste...för våran skull, svarade jag med tårarna rinnande längs mina kinder.
Tillsammans gick vi upp stranden. Hand i hand.
I drömmen kunde jag hindra honom.
Hade jag kunnat göra något i verkligheten?
Hade jag kunnat rädda min pappa?

Detta är de frågorna som ständigt snurrar i mitt huvud. Hade jag kunnat hjälpa honom? Om han hade talat om för mig vad han hade tänkt, hade jag då kunnat övertala honom att inte göra det?
Hade min kärlek räckt för att få honom att stanna kvar hos oss?

Det gnager i mig och äter upp mig innifrån. Dessa frågor. Kommer jag någonsin få svar?