Concert for George

Concert for George.
Jag tittade på den idag. För första gången sedan pappa dog.
Jag tänker på första gången pappa visade den för mig. Han hade pratat om den så länge! Han tittade på den varje dag. Ensam i sitt vardagsrum rockade han tillsammans med Eric Clapton, Ringo Starr, Tom Petty och de andra.
Det var för ett och ett halvt år sedan vi tittade på den tillsammas hemma hos honom.
Pappa var i extas och satt med DVD-fjärrkontrollen och klickade sig fram till de klippen han ville visa mig. Han var så lycklig! Han visste att han skulle få mig och älska den konserten och det gjorde honom ännu lyckligare!
Pappa visade ett klipp på Tom Petty och Travelling Wilburys, och låten Handle with Care. "Kommer du ihåg den här låten Ela?" frågade pappa. Då satt jag redan med tårar i ögonen.
Pappa hade spelat den låten för mig för många år sedan. När jag bodde hemma hos honom.
Jag hade kommit hem ledsen från skolan och pappa hade spelat sången för mig. Han visste att den skulle muntra upp mig.
Jag trodde han hade glömt den låten. Men inte min pappa.
Han glömde aldrig.

"Been beat up and battered round
Been sent up, and Ive been shot down
Youre the best thing that Ive ever found
Handle me with care

Im so tired of being lonely
I still have some love to give
Wont you show me that you really care

Everybodys got somebody to lean on
Put your body next to mine, and dream on
"

Gates of Eden

I lördags åkte vi till Ullvättern. Det är där pappa ska få vila. Det är där han ska få sin efterlängtade frid. Pappa.
Från klipporna spred vi askan med våra bara händer. Vinden grep tag i askan och den landade fridfullt på det glittrande vattnet. Efter några ögonblick sjönk den till slut ner till botten.
Pappa var väntad. Vattnet har väntat på honom. Han har alltid varit en del av sjön, och där ska han få vila.
Ångesten var som en tung sten i mitt bröst. Jag ville inte gå därifrån. Jag kände hur pappa ville hålla mig kvar.
Men nu är han trygg. Där kan ingen göra honom illa. Där kan ingenting tynga ner honom.

Jag tittade mot "Korpen" en sista gång innan vi återvände till bilen för avfärd hem.
Där stod han. På öns klippor. Min pappa. Han log åt mig.
Han var äntligen hemma.


 
"Shadows are falling and I've been here all day
It's too hot to sleep time is running away
Feel like my soul has turned into steel
I've still got the scars that the sun didn't heal
There's not even room enough to be anywhere
It's not dark yet, but it's getting there"



With your chrome heart shining

Jag har några dagar tänkt på pappas begravning. Den overkliga känslan som kommer över mig när jag blundar. Kistan och blommorna.
Sorgen som etsat sig fast i kapellets väggar. Rädslan som finns i de slitna bänkarna.
Jag är inte riktigt redo att skriva om den än.
Inte än.

"We've been through
some things together
With trunks of memories
still to come
We found things to do
in stormy weather
Long may you run.

Long may you run.
Long may you run.
Although these changes
have come
With your chrome heart shining
in the sun
Long may you run.

Well, it was
back in Blind River in 1962
When I last saw you alive
But we missed that shift
on the long decline
Long may you run.

Long may you run.
Long may you run.
Although these changes
have come
With your chrome heart shining
in the sun
Long may you run.

Maybe The Beach Boys
have got you now
With those waves
singing "Caroline No"
Rollin' down
that empty ocean road
Gettin' to the surf on time.

Long may you run.
Long may you run.
Although these changes
have come
With your chrome heart shining
in the sun
Long may you run."


Gone

Dagar som denna märks det tydligt att något fattas. De dagar något händer. Då vill man berätta för pappa. Då vill man höra hans åsikt och ha hans råd.
Det känns så djupt inombords att någon fattas.

Saknar.Längtar.Älskar

RSS 2.0