Pappa
Dagar då man bara vill ge upp.
Inte bry sig om någonting.
Bara låtsas att allt är som vanligt.
Saknaden är så påtaglig ibland.
Jag kan känna en doft, och känna att det är pappa.
Jag kan höra ett skratt långt bort, som får hjärtat att slå ett extra slag, för det lät precis som honom.
Vissa dagar är bara helt tomma.
Jag bara väntar på att han ska komma hem igen, tillbaka till oss.
För ibland orkar jag inte, inte själv.
Inte utan pappa.
"Pappa, varför gråter jag och varför är det så
Att dagarna känns tomma och att nätterna känns grå
Jag vet att ingenting är lätt men är det mödan värt
Att leva snett och såra
Och göra svaren svåra
Och sträva fast man innerst inne ingenting har lärt"
Inte bry sig om någonting.
Bara låtsas att allt är som vanligt.
Saknaden är så påtaglig ibland.
Jag kan känna en doft, och känna att det är pappa.
Jag kan höra ett skratt långt bort, som får hjärtat att slå ett extra slag, för det lät precis som honom.
Vissa dagar är bara helt tomma.
Jag bara väntar på att han ska komma hem igen, tillbaka till oss.
För ibland orkar jag inte, inte själv.
Inte utan pappa.
"Pappa, varför gråter jag och varför är det så
Att dagarna känns tomma och att nätterna känns grå
Jag vet att ingenting är lätt men är det mödan värt
Att leva snett och såra
Och göra svaren svåra
Och sträva fast man innerst inne ingenting har lärt"
kärlek
www.Putteiparken.se
Every grain of sand
"In the time of my confession, in the hour of my deepest need
When the pool of tears beneath my feet flood every newborn seed
There's a dyin' voice within me reaching out somewhere,
Toiling in the danger and in the morals of despair.
Don't have the inclination to look back on any mistake,
Like Cain, I now behold this chain of events that I must break.
In the fury of the moment I can see the Master's hand
In every leaf that trembles, in every grain of sand.
Oh,the flowers of indulgence and the weeds of yesteryear,
Like criminals, they have choked the breath of conscience and good cheer.
The sun beat down upon the steps of time to light the way
To ease the pain of idleness and the memory of decay.
I gaze into the doorway of temptation's angry flame
And every time I pass that way I always hear my name.
Then onward in my journey I come to understand
That every hair is numbered like every grain of sand.
I have gone from rags to riches in the sorrow of the night
In the violence of a summer's dream, in the chill of a wintry light,
In the bitter dance of loneliness fading into space,
In the broken mirror of innocence on each forgotten face.
I hear the ancient footsteps like the motion of the sea
Sometimes I turn, there's someone there, other times it's only me.
I am hanging in the balance of the reality of man
Like every sparrow falling, like every grain of sand"
When the pool of tears beneath my feet flood every newborn seed
There's a dyin' voice within me reaching out somewhere,
Toiling in the danger and in the morals of despair.
Don't have the inclination to look back on any mistake,
Like Cain, I now behold this chain of events that I must break.
In the fury of the moment I can see the Master's hand
In every leaf that trembles, in every grain of sand.
Oh,the flowers of indulgence and the weeds of yesteryear,
Like criminals, they have choked the breath of conscience and good cheer.
The sun beat down upon the steps of time to light the way
To ease the pain of idleness and the memory of decay.
I gaze into the doorway of temptation's angry flame
And every time I pass that way I always hear my name.
Then onward in my journey I come to understand
That every hair is numbered like every grain of sand.
I have gone from rags to riches in the sorrow of the night
In the violence of a summer's dream, in the chill of a wintry light,
In the bitter dance of loneliness fading into space,
In the broken mirror of innocence on each forgotten face.
I hear the ancient footsteps like the motion of the sea
Sometimes I turn, there's someone there, other times it's only me.
I am hanging in the balance of the reality of man
Like every sparrow falling, like every grain of sand"
Finns det någon som kan skriva som honom? Som kan få känslan så levande som han kan?
Som kan få det allra innersta att skaka sönder? Som kan få tankarna att arbeta tills de inte längre orkar mer? Som kan få hjärtat att nästan brista i ren uppgivenhet? Som kan få mig att vilja ändra och också förlåta?
Det finns bara en.
