Skuld
Det blåser upp till storm. Jag känner att det är på väg.
Mina axlar tyngs av skuldkänslor. Och tankarna jag har i mitt huvud är inte mina.
Jag är annars en så rationell och logisk människa. Men det som just nu rör sig i mitt huvud går inte att förklara. Det finns där och vill inte lämna min kropp.
För varje minut jag tänker på det, varje sekund, så verkar de ologiska tankarna mer och mer klara.
Ingen förstår, ingen vill lyssna. Struntprat säger ni, och så var den saken ur världen.
Och där står jag, fånig och egoistisk.
Egoistisk för att jag vill ha hjälp?
Det är bara jag som vet. Och pappa.
"Och här kommer vi som ska hjälpa dig upp igen. Vad vill du ha av oss, Ögon öron och sen? När du ligger ensam i ditt rum på avdelning tre, är du fri då? får du äntligen va ifred?"
Mina axlar tyngs av skuldkänslor. Och tankarna jag har i mitt huvud är inte mina.
Jag är annars en så rationell och logisk människa. Men det som just nu rör sig i mitt huvud går inte att förklara. Det finns där och vill inte lämna min kropp.
För varje minut jag tänker på det, varje sekund, så verkar de ologiska tankarna mer och mer klara.
Ingen förstår, ingen vill lyssna. Struntprat säger ni, och så var den saken ur världen.
Och där står jag, fånig och egoistisk.
Egoistisk för att jag vill ha hjälp?
Det är bara jag som vet. Och pappa.
"Och här kommer vi som ska hjälpa dig upp igen. Vad vill du ha av oss, Ögon öron och sen? När du ligger ensam i ditt rum på avdelning tre, är du fri då? får du äntligen va ifred?"
